Två av tre träningsveckor avklarade. Den första och sista veckan är värst, den första för att man är ovan träningen och lätt får träningsvärk, den sista för att man börjar bli sliten av två veckors träning och hela tiden sneglar mot viloveckan som närmar sig. På tisdag väntar dock den här periodens värsta pass. 25 st 60 m-lopp skall avverkas. 5×5 med en minuts vila mellan varje och 10 minuter efter var femte. Men det blir nog kul! 
Träningen går emellertid bra! I perioden vi har nu tränar vi nio pass i veckan och jag tycker det flyter på enligt planerna. Erik och jag kämpas sida vid sida i både gymmet och på banan och förhoppningsvis ger det goda resultat om några månader.
Det stora mörkret som lägrat sig över Sundsvall ser ut att hålla i sig ett tag till. I lördags blev vi belönade med några få soltimmar och från icke-officiella håll hörde jag att hittills i november hade vi en (!) soltimme i Sundsvall. Inte så uppmuntrande med tanke på att vi svenskar är så solberoende som vi är. Halva sommaren bjöd på dåligt väder och nu kommer en trist förvinter också. Det ser dock ut som om snö är i antågande till helgen vilket kan liva upp stämningen rätt ordentligt.
Jag har lyckats komma över en invite till Voddler som är som Spotify fast för filmer för dem som inte har hört talas om det. Det verkar rätt kul, även om det inte finns några riktiga storfilmer där än. Några bra titlar fanns dock så de ska jag försöka beta av inom en snar framtid.
Idag är en (tränings)ledig dag och då ska jag förhoppningsvis få mycket gjort. Vi får se hur det blir med den saken!
Sparat under: Friidrott, Träning, Vardag | Etiketter: Takida, Timrå IK, Träning
Efter diverse påtryckningar, främst från min flickvän, skall jag belöna er läsare med ytterligare ett inlägg. Jag medger att jag är dålig på att uppdatera min blogg. Som vanligt skyller jag på att jag har mycket att göra. 
Den här veckan började träningen på allvar, i alla fall om man ser till träning som har med lite sprint att göra. Vi går idag in på veckans sjunde och åttonde pass av nio totalt. Tidigare i veckan har vi sprungit 15 60 m-lopp, kört accelerationer med tungt motstånd och idag skall vi springa längre lopp i form av 120-ingar. Detta har varvats med diverse styrkeövningar som t.ex. knäböj, frivändningar, bänkpress, ryck och överstöt. Sammantaget känns det väldigt bra såhär i slutet av veckan. Jag kanske får anledning att återkomma om hur kroppen mår i slutet av vecka tre…
Helgen som är nu går i kulturens tecken. I går var jag och Erik på Takidas konsert i Sporthallen. Jag hade turen och vann två biljetter dit när jag handlade kläder för en dryg vecka sedan och döm av min förvåning när telefonen ringde vid tre-tiden igår och en tjej berättade att jag vunnit biljetter till Takidas spelning. Kul och lite oväntat. Som uppvuxen i Matfors måste man ju se rockkillarna från nästgårds – Ånge.
Ikväll väntar ishockey i form av Timrå IK där de tar emot Färjestad i E.ON Arena. Det har gått knackigt för Timrå hittills i vinter och förhoppningsvis kan de börja visa lite form nu. Det är ju dock långt till slutspelet så de har tiden för sig, men naturligtvis hoppas vi på seger!
Sparat under: Friidrott, Träning, Vardag | Etiketter: höst, Mörker, svininfluensa
I Sundsvall i veckan har det varit så mulet de senaste två veckorna att det börjar bli lite trist nu. Det känns som om man är i Mordor när man tittar ut genom fönstret och på Sundsvallsborna har det varit ungefär samma sinnesstämning som den gode Frodo hade när han närmade sig sitt mål. Överallt gråa skyar, som muntras upp med lite regnstänk. Dock blev man lite positivt överraskad häromdagen när man vaknade och det låg, om än tunt, ett snötäcke på backen! Det fick dock inte ligga länge innan det byttes ut mot regn och allt var som vanligt. Det är dagar som dessa man längtar bort mot träningsläger, men ett sådant väntar inte förrän efter nyår. Yr.no aviserar ingen sol den närmaste tiden, kanske på torsdag. Vi hoppas.
Jag har haft vila från träningen den här veckan vilket har gjort rastlösheten ännu större. Om vädret är dåligt kan man alltid muntra upp sig själv med några tunga knäböj eller dips. Men istället har jag fått förkovra mig i förvaltningsrätt som kanske inte är den mest intressanta delen inom juridiken. Men det är bara att plöja på.
En annan (rolig?) sak som hänt var att nu när ledigheten inföll sig begav jag mig, i egenskap av riskgrupp, till Bergsåkers travbana för att vaccinera mig mot svininfluensan. Det passade bra nu när det var vilovecka i fall jag skulle få någon biverkning. Den väntade inte på sig. Jag vaknade mitt i natten med armvärk och dagen efter intog jag det klassiska ”dagen efter vaccinations”-stadiet med lätt förkylningskänsla. Det försvann emellertid fort och armvärken klingade sakta av även den. Så nu ska jag förhoppningsvis vara väl rustad mot denna fruktade sjukdom.
Nu längtar vi till på tisdag då jag börjar träna igen!
Häromdagen begav sig undertecknad, träningskamrat Erik, ordförande Anders, tränare Håkan samt ingenjör Edvin ner till Falun för att leverera bilar av mindre modell. Att bilarna var högerstyrda gjorde saken lite svårare när man blåste på längs E4 söderöver. Till en början kändes det helt felvänt när man t.ex. skulle svänga i en rondell och man satt på fel sida i bilen. Det löste sig emellertid och efter några timmars kortege kunde vi anlända till Falun där vi tränade lite, och sedan åkte hem igen. Träningen bestod av backloppen liknande de vi gör hemma, men skillnaden var att vi nu sprang i en backe och inte i ett sandtag som vi brukar. Det gick dock bra, bra tempo i passet och lagom trötta trängde vi in oss i en bil och tuffade hem igen. Passet övervakades dessutom av tränarexpertis bestående av Torbjörn ”Grycksboexpressen” Eriksson som hedrade oss med sin närvaro när vi sprang oss flåsandes upp för backen nära backhopparbacken på Lugnet i Falun. En rolig liten dagsutflykt!
Dock är det strax dags att åka igen. Då sticker jag, Erik och Håkan till Växjö. Coach Håkan har något uppdrag på gång och vi andra hänger lydigt på och tittar till läget i den småländska staden. Pernilla kommer också komma dit vilket är mycket bra!
I övrigt var jag och handlade idag och dagens konstaterande tillsammans med Erik var att priset på makrill börjar nå smärtsamma höjder. Vi hoppas på en prissänkning snarast.
Sparat under: Friidrott, Träning, Vardag | Etiketter: Grusgropen, Skatteverket
Första träningsveckan är avklarad. Grusgropspasset gick väldigt bra och det var kul att komma ut dit och få ösa på uppför sandtaget igen. Dock var det med viss oro man körde igång. Redan efter första serien av fyra kände man att låren var stumma, förmodligen i chocktillstånd efter den bryska starten på dagen. Dock blev det bättre ju fler lopp man körde och det var väl förmodligen inget mer än ett ytterliggare tillstånd av ovana som fanns i min kropp. Erik klarade av passet bra och nästa vecka när vi hunnit anpassa oss ännu mer till träningen kommer det nog bli bra ös där.
Liksom att den typ av träning man gör nu är den mest oglamorösa, den som gör mest ont och är längst ifrån det man gör när det är säsong så är den ändå väldigt rolig att göra. Man uppskattar ändå känslan av att ”köra slut på sig själv” och att få springa tills benen inte bär. Det är ändå en ganska kort tid på året man gör den här typen av träning vilket gör att den är hanterbar. Men som tävlingsmänniska gillar man att slita och då får man sitt lystmäte nu.
Häromdagen fick jag ett brev från skatteverket som upplyste mig om att jag hade en skuld till dem på hela två kronor. Det är lite humoristiskt att de bemödar sig att skicka ut brevet till mig för skulden á två kronor när det kostar dem 5,50 i porto vilket då innebär att de går 3,50 kr back på att driva in min skuld. Lite kul är det allt!
Idag är det vila, då går jag istället igenom skadeståndsrätt med mina vänner Grauers och Kjellström och boken ”Tentamensfrågor med lösningar”.
Fem dagar har gått av höstträningen och den förnekar sig inte på något sätt. Häromdagen samlades Hamstringsklubben för det första av höstens möten. I Hamstringsklubben kör vi hamstringsstyrka av olika slag. Varierande hälsosamma- och ohälsosamma övningar blandas med kvidande, skratt och smärta. När man går därifrån har man problem att lyfta underbenet ordentligt, det känns helt enkelt som om det tar emot bara. Dagen efter (igår) kände man sig lite mör och nu idag är det faktiskt ännu värre. Känns kul! Som grädde på moset körde vi igår ett tretimmarspass som började i gymmet och slutade på badhuset. En rätt behaglig fredag med andra ord.
Om Aerobic321 är ett mytomspunnet pass är dagens än mer legendariskt, nämligen grusgropspasset. I det passet tar man en grusgrop men lämplig brant lutning och så springer man uppför den tills man är helt slut. Många tappra sprinters har knäckts i vår grusgrop och lämpligt nog ligger den så ociviliserat till att ingen kan höra dig skrika. Dagens pass är det första för i år och eftersom solen skiner och det är ganska varmt kan det bli en frisk upplevelse.
Jag återkommer efter passet!
Som bekant startade träningen häromdagen och det kan kroppen intyga. När man märker att armen är trött bara man lyfter den över huvudet är det ganska illa. På grund av träningsvärken i baksida lår går man runt som en cowboy när man rör sig. Dagen till ära hade coach Håkan sytt ihop ett nätt cirkelpass som såg behagligt ut på förhand. Det visade sig vara långt ifrån sanningen. När två av fyra varv var avverkade märkte jag att armarna, magen och höftböjarna inte riktigt hängde med. Det var klen tröst med att tänka att man hade bara hälften kvar. De två sista varven var ganska plågsamma men roddes hem till slut ackompanjerat med svärord, stönanden och skratt från coachens håll. Cirkeln var på fyra varv med 30 sekunders vila och 30 sekunders arbete följt av fem minuters seriepaus. Snabba knäböj, snabba situps, burpeeshopp, fällkniven och armhävningar. Prova gärna hemma!
Dagen till ära vaknade jag dessutom med nackspärr vilket inte gjorde passet roligare. Dock löste teamet på Teamed det och lindrade det till en hanterbar nivå. Inte så kul att gå omkring som Quasimodo, framförallt inte när man ska träna. Hoppas det är ännu mindre i morgon.
En skön lördagförmiddag. En kopp nymalet colombianskt kaffe, cykel på tv och dessutom, med lite god vilja, sol på himlen. Veckan har varit lugn sedan jag kom åter till Sundsvall. Det första som slog mig när jag kom hem var att det har blivit kallt i Sundsvallsregionen. När jag cyklade hem från en föreläsning vid halv tio-tiden i tidigare i veckan plockade jag fram vantarna. Ute hos mina föräldrar på landet ryktades det om frost och det dröjer nog inte länge innan jag får skrapa bilen.
Apropå bil var jag upp till min bilsponsor Molin Bil igår och snackade lite med dem och tittade på bilar. BMW X6 är en av de mest brutala bilar jag sett. Nu finns den dessutom som hybridfordon. Intresserade kan läsa mer här.
På måndag är det slut på sötebrödsdagarna. Då börjar träningen igen, något som faktiskt är ganska efterlängtat. Vila i all ära men nu börjar det krypa i kroppen efter att lyfta tungt och springa fort. Nu den första träningsperioden är det dock allt annat än glamouröst. Min lätt sadistiske coach Håkan Andersson har ett roligt pass vi brukar köra som heter Aerobic-123. I all enkelhet går det ut på att man springer 800 m på tre minuter, vilar två minuter, 600 m på två minuter, vila en minut och sist en 300-ing på en minut, för att sedan vila fem minuter och göra om allting igen. Låter kanske inte särskilt svårt men jag kan lova att det framkallar trötthetskänsla. Andra 600-loppet brukar alltid vara värst. Vid ett tillfälle förra året hade jag hunnit dryga 400 m på den 600-ingen när illamåendet började infinna sig. Att då se att det är 200 m kvar när benen är stumma och lunchen sakta börjar krypa uppåt från magen är både fantastiskt och fruktansvärt. Dock hann jag inte mer än 100 m till innan lunchen hamnade på Baldershovs gräsmatta. Man måste älska utmaningen!
Om någon timme sticker jag och träningskamrat Erik Karlsson ut till coach Anderssons stuga för att rita upp höstens och vinterns träning. Det blir spännande att se vad som skall hända. EM i Barcelona är naturligtvis nästa års stora begivenhet och det motiverar att köra extra hårt nu i vinter!
I går var jag för övrigt på basket och såg när regerande svenska mästarna Sundsvall Dragons drar ut på en ny säsong. Jag fick äran att överlämna matchbollen till dem så här i säsongspremiären. ”Från en mästare till en annan” som Dragons klubbdirektör sade. Det blir spännande att se vad Dragons kan hitta på i vinter. Gårdagens match började dåligt då gästande Gothia ledde med nästan tio poäng i början. Dock redde Dragons upp det och kunde till slut vinna tämligen komfortabelt. Många spelare från förra årets guldlag har försvunnit och de nya är rätt unga. Ett lag för framtiden, månne!
Nu är jag på resande fot igen! Jag var hemma i c:a två veckor och sedan blev abstinensen att få åka iväg någonstans för stor och nu sitter jag hos min flickvän nere i Malmö. Det var i och för sig kanske inte reseabstinensen som fick mig att åka hit, utan mer det faktum att hon bor här! Det är lite kul när man åker 100 m att se hur Sverige förändras den här tiden på året. För några dagar sedan var jag uppe i Ramsele och Junsele och där var hösten lite längre kommen än i Sundsvall. Träden började bli gula och luften frisk. Här nere i Malmö är det fortfarande förhållandevis grönt men ändå lite kallt i luften. Summa summarum är nog att Malmö ligger några veckor efter Sundsvall höstmässigt. Tyvärr hanns det bara med ett mycket kort dopp hemma i sjön i Matfors i somras, dock mycket tidigt på sommaren och sent på kvällen vilket gjorde doppet inte allt för angenämt. Nu känns det som om det är lite för sent… men man ska aldrig säga aldrig!
När vi var i friidrottshallen här nere var det några småungar som sprang omkring i hallen. När jag och Pernilla, som också friidrottar, kom in så var det tydligen en som sade till sin tränare:
Unge: ”Är inte det där Pernilla?”
Tränare: ”Jo”
Unge: ”Men är inte hon tillsammans med Sveriges snabbaste man?”
Tränare: ”Jo, men det är han”
Unge: ”Men… han ser ju inte snabb ut! Han är ju liten!”
Kanske inte den finaste komplimangen man har fått i sitt liv! Men å andra sidan är det ju bra att man kan vara Sveriges snabbaste man och se liten ut. Det betyder (väl) att det finns lite att utveckla. Man måste se det positiva i allt!
Nu ska jag vara här nere i ett par dagar. I morgon vankas en stor släktträff på hennes sida som jag har fått förmånen att delta i. Kan bli spännande…
Jag har också gjort ett nytt och väldigt drastiskt inköp! Efter mycket lång betänketid fick min gamla Sony Ericsson förpassas till en kartong långt in i förrådet i förmån för en sprillans ny HTC Magic. Så här i början verkar den riktigt grym. Jag får ge en mer detaljerad rapport av den vid ett senare tillfälle. Men den har alla roliga funktioner som vi killar tycker om, GPS t.ex. Den kommer bli min följeslagare de närmaste två åren. Jag vill minnas att jag skrev i min blogg när jag skaffade den förra telefonen också, vilket innebär att jag bloggat i (minst) tre år.
Nu är det mat!
För tillfället har jag vila från träningen, vilket också kanske kan skönjas i denna blogg! Det är med både förtjusning och rastlöshet jag har denna vila. Efter säsongen behöver man koppla av ett tag och vila upp i synnerhet huvudet efter 3,5 månads intensivt tävlande men samtidigt skruvar man på sig lite eftersom man är så van att alltid vara i gång. För att stilla min rastlöshet drog jag och min vän Johannes till gymmet för att bli av med lite överskottsenergi. Det slutade med att undertecknad slog nytt personligt rekord i bänkpress, 100 kg! Inte illa för att vara före försäsongen.
Det är naturligtvis inte bara sofflocket som gäller. Just nu läser jag juridik på Mittuniversitetet, något som är riktigt intressant! Häromdagen avhandlades avtalsrätt och gårdagens föreläsning innehöll köp- och konsumenträtt. Det känns som att det är bra att kunna detta även för situationer man kan råka ut för i det civila livet. Resten av hösten ska jag försöka förkovra mig inom det juridiska området, vi får se hur det går.
