I går startade träningen inför 2010. Första passet med min nya träningskollega Erik och ett kärt återseende till vårt gym i Nordichallen. Coach Håkan förklarade det som en tillvänjningsperiod de närmaste två veckorna, det vill säga två veckor med en gradvis tuffare belastning för att köra med riktigt tuff belastning därefter. Så här dagen påminner kroppen mig om att det var ett tag sedan man rörde en skivstång senast. Träningsvärken är helt klart närvarande vilket faktiskt är lite skönt. Gårdagens pass innehöll lite knäböj, lite axelpress, lite marklyft och lite handstående med mera. Bra med lite överkroppsstyrka, jag kan behöva det så jag ser mer ut som en sprinter och… så jag ser lite snabb ut. Efteråt var det ut med cykeln för 10,4 km tuff körning. Jag har satt en halvtimme som gräns för banan jag kör och det målet infriades igår med en minuts marginal. Det är mycket backar i den här stan!
Nåväl, det är roligt att vara igång. Som min vän Johannes sade när han ringde mig igår:
”Har du kört igång nu? Bra! Då har du bara elva månader kvar till nästa vila!”
Fantastiskt!
En skön lördagförmiddag. En kopp nymalet colombianskt kaffe, cykel på tv och dessutom, med lite god vilja, sol på himlen. Veckan har varit lugn sedan jag kom åter till Sundsvall. Det första som slog mig när jag kom hem var att det har blivit kallt i Sundsvallsregionen. När jag cyklade hem från en föreläsning vid halv tio-tiden i tidigare i veckan plockade jag fram vantarna. Ute hos mina föräldrar på landet ryktades det om frost och det dröjer nog inte länge innan jag får skrapa bilen.
Apropå bil var jag upp till min bilsponsor Molin Bil igår och snackade lite med dem och tittade på bilar. BMW X6 är en av de mest brutala bilar jag sett. Nu finns den dessutom som hybridfordon. Intresserade kan läsa mer här.
På måndag är det slut på sötebrödsdagarna. Då börjar träningen igen, något som faktiskt är ganska efterlängtat. Vila i all ära men nu börjar det krypa i kroppen efter att lyfta tungt och springa fort. Nu den första träningsperioden är det dock allt annat än glamouröst. Min lätt sadistiske coach Håkan Andersson har ett roligt pass vi brukar köra som heter Aerobic-123. I all enkelhet går det ut på att man springer 800 m på tre minuter, vilar två minuter, 600 m på två minuter, vila en minut och sist en 300-ing på en minut, för att sedan vila fem minuter och göra om allting igen. Låter kanske inte särskilt svårt men jag kan lova att det framkallar trötthetskänsla. Andra 600-loppet brukar alltid vara värst. Vid ett tillfälle förra året hade jag hunnit dryga 400 m på den 600-ingen när illamåendet började infinna sig. Att då se att det är 200 m kvar när benen är stumma och lunchen sakta börjar krypa uppåt från magen är både fantastiskt och fruktansvärt. Dock hann jag inte mer än 100 m till innan lunchen hamnade på Baldershovs gräsmatta. Man måste älska utmaningen!
Om någon timme sticker jag och träningskamrat Erik Karlsson ut till coach Anderssons stuga för att rita upp höstens och vinterns träning. Det blir spännande att se vad som skall hända. EM i Barcelona är naturligtvis nästa års stora begivenhet och det motiverar att köra extra hårt nu i vinter!
I går var jag för övrigt på basket och såg när regerande svenska mästarna Sundsvall Dragons drar ut på en ny säsong. Jag fick äran att överlämna matchbollen till dem så här i säsongspremiären. ”Från en mästare till en annan” som Dragons klubbdirektör sade. Det blir spännande att se vad Dragons kan hitta på i vinter. Gårdagens match började dåligt då gästande Gothia ledde med nästan tio poäng i början. Dock redde Dragons upp det och kunde till slut vinna tämligen komfortabelt. Många spelare från förra årets guldlag har försvunnit och de nya är rätt unga. Ett lag för framtiden, månne!
Nu är jag på resande fot igen! Jag var hemma i c:a två veckor och sedan blev abstinensen att få åka iväg någonstans för stor och nu sitter jag hos min flickvän nere i Malmö. Det var i och för sig kanske inte reseabstinensen som fick mig att åka hit, utan mer det faktum att hon bor här! 
Det är lite kul när man åker 100 m att se hur Sverige förändras den här tiden på året. För några dagar sedan var jag uppe i Ramsele och Junsele och där var hösten lite längre kommen än i Sundsvall. Träden började bli gula och luften frisk. Här nere i Malmö är det fortfarande förhållandevis grönt men ändå lite kallt i luften. Summa summarum är nog att Malmö ligger några veckor efter Sundsvall höstmässigt. Tyvärr hanns det bara med ett mycket kort dopp hemma i sjön i Matfors i somras, dock mycket tidigt på sommaren och sent på kvällen vilket gjorde doppet inte allt för angenämt. Nu känns det som om det är lite för sent… men man ska aldrig säga aldrig!
När vi var i friidrottshallen här nere var det några småungar som sprang omkring i hallen. När jag och Pernilla, som också friidrottar, kom in så var det tydligen en som sade till sin tränare:
Unge: ”Är inte det där Pernilla?”
Tränare: ”Jo”
Unge: ”Men är inte hon tillsammans med Sveriges snabbaste man?”
Tränare: ”Jo, men det är han”
Unge: ”Men… han ser ju inte snabb ut! Han är ju liten!”
Kanske inte den finaste komplimangen man har fått i sitt liv! Men å andra sidan är det ju bra att man kan vara Sveriges snabbaste man och se liten ut. Det betyder (väl) att det finns lite att utveckla. Man måste se det positiva i allt! 
Nu ska jag vara här nere i ett par dagar. I morgon vankas en stor släktträff på hennes sida som jag har fått förmånen att delta i. Kan bli spännande…
Jag har också gjort ett nytt och väldigt drastiskt inköp! Efter mycket lång betänketid fick min gamla Sony Ericsson förpassas till en kartong långt in i förrådet i förmån för en sprillans ny HTC Magic. Så här i början verkar den riktigt grym. Jag får ge en mer detaljerad rapport av den vid ett senare tillfälle. Men den har alla roliga funktioner som vi killar tycker om, GPS t.ex. Den kommer bli min följeslagare de närmaste två åren. Jag vill minnas att jag skrev i min blogg när jag skaffade den förra telefonen också, vilket innebär att jag bloggat i (minst) tre år.
Nu är det mat!
För tillfället har jag vila från träningen, vilket också kanske kan skönjas i denna blogg! Det är med både förtjusning och rastlöshet jag har denna vila. Efter säsongen behöver man koppla av ett tag och vila upp i synnerhet huvudet efter 3,5 månads intensivt tävlande men samtidigt skruvar man på sig lite eftersom man är så van att alltid vara i gång. För att stilla min rastlöshet drog jag och min vän Johannes till gymmet för att bli av med lite överskottsenergi. Det slutade med att undertecknad slog nytt personligt rekord i bänkpress, 100 kg! Inte illa för att vara före försäsongen.
Det är naturligtvis inte bara sofflocket som gäller. Just nu läser jag juridik på Mittuniversitetet, något som är riktigt intressant! Häromdagen avhandlades avtalsrätt och gårdagens föreläsning innehöll köp- och konsumenträtt. Det känns som att det är bra att kunna detta även för situationer man kan råka ut för i det civila livet. Resten av hösten ska jag försöka förkovra mig inom det juridiska området, vi får se hur det går.
Finnkampen blev årets sista tävling och vilken tävling sen! Helgen kunde inte slutat på ett bättre sätt nästan. Trots ett halvkymigt väder kunde undertecknad vinna 100 m på min näst bästa tid någonsin, 10,41, en hundradel från perset. Ett mycket bra resultat med tanke på regnblöta banor och att det var årets sista tävling. Dock var jag heltaggad att springa Finnkampen på hemmaplan på Ullevi vilket motiverade mig mycket. Att få vinna Finnkampen på hemmaplan var en otrolig upplevelse. I synnerhet när min bror och min flickvän stod på läktaren och hejade. Med den segern försvarade jag därmed förra årets seger på 100 m och kunde notera ytterligare en 10,4x-tid till statistiken.
Inte nog med det var jag ankare i det svenska stafettlaget som vann 4×100 m. Det hela blev dramatiskt, men ändå inte. Det började med en första svensk växel som var centimeter från att bli en överväxel. Dock redde Oskar Åberg och Alexander Nordqvist ut det i sista sekunden och vi kunde fortsätta. I nästa växel växlade finnarna i sin tur bort sig, och Benjamin Olsson kunde enkelt transportera pinnen vidare till mig som sprang de sista 100 m med ett leende på läpparna över den klara segern!
Två starter, två segrar. Ett 100 % facit får man vara nöjd över!
Efter Finnkampen begav jag mig ner till Malmö för att koppla av hos min flickvän i ett par dagar. Det blev som väntat en mycket trevlig visit. Dock blev jag mycket konfunderad när jag satt på tåget ner. Döm av min förvåning när det ramlar in ett SMS från min operatör när jag kom till Helsingborg där det stod: ”Välkommen till Danmark. Här gäller inte din vanliga prislista utan priset som anges i detta sms(…)” Många skåningar hävdar med bestämdhet att de inte är danskar och att skånskan inte är likt danskan, men nu har de nog lite förklaringar att ge.
En annan rolig incident som inträffade var när jag och min flickvän var på ICA för att handla. Det är inte lätt att vara kassörska och hålla koll på alla tusentals varor som finns i butiken. Men när vi lade upp varorna på kassan tog kassörskan upp en palsternacka, kliade sig i håret och frågade oss: ”Är det här en squash eller…?” kändes det som att lite mer allmänbildning borde krävas. Skrattandes gick vi därifrån och avnjöt senare squashen/palsternackan till middag.
Nu är man tillbaka på hemmaplan. Vila står närmast på programmet och det ska bli både skönt och tråkigt. Att vila kropp och knopp efter en intensiv säsong är behövligt, men samtidigt som den rastlösa människa man är blir man lätt uttråkad. Tur att studierna har börjat så man har någon ny utmaning att blicka mot. Jag ser fram mot hösten väldigt mycket. Tillsammans med min nya träningskompis Erik Karlsson ska vi lyfta tyngre och springa fortare i Sundsvall än vad som någonsin gjorts tidigare! Nästa år är det EM i Barcelona vilket naturligtvis blir 2010 års stora begivenhet.
