Just nu sitter jag på tåget på väg från Sundsvall till Malmö via Stockholm. SM är som som bekant på programmet och det börjar på lördag. Min tränare Håkan anmärkte på träningen igår att jag skriver ett nytt inlägg en gång i kvartalet och därför på förekommen anledningen skriver jag även idag!
Jag tänkte dela med mig av mina små betraktelser som man kan göra på ett tåg. Jag vill inte slå mig på bröstet och kalla mig rutinerad när det kommer till resande, men jag åker runt ganska mycket i Sverige, särskilt under sommartid och lägger då märke till bland annat små saker som händer när man åker tåg. En sak är när folk försöker öppna dörrar, antingen emellan vagnarna eller inne i tågets avdelningar på X2000. På den stängda dörren sitter det en liten lapp ungefär där handtaget brukar sitta. På den lappen är det en bild på en dörr samt en liten röd 2×2 cm stor fyrkant som ser ut som en knapp. Det som de flesta ännu inte har upptäckt att det inte är någon knapp utan i själva verket sitter det en fotocell i taket som man bryter när man sätter handen vid lappen. Det går alltså precis lika bra att sätta fram handen på lappen som det gör att sätta den vid fotocellen om man önskar öppna dörren. Ibland fungerar inte fotocellen som den ska och hakar upp sig lite. Då är det är alltid lika roligt tycker jag att se folk som tror att det är en knapp och frenetiskt står och trycker på den lilla röda fyrkanten hårdare och hårdare i tron om att dörren skall öppna sig. Det allra roligaste är när de försöker öppna dörren mellan tyst avdelning och resten av vagnen där det mycket tydligt syns att det är en klisterlapp. Hur skulle det vara möjligt att installera en tryckkänslig knapp på en genomskinlig glasdörr? Troligen lite svårt!
EDIT:
Jag upptäckte idag när jag åkte tåg att det finns faktiskt ”lappar” som verkar vara en knapp! 
I dagens X2000 från Malmö och norrut fanns det som jag kunde se inga fotoceller i taket. Där fick jag med mina säkra åsikter gällande tågdörrar!
Sparat under: Friidrott, Resa | Etiketter: Norrvidden Sundsvall Wind Sprint, Tävling, Windsprint
På kort tid har två tävlingar avverkats, den ena av blöt karaktär och den andra av snabb karaktär! Efter min träningsperiod och en vilande av fot var det dags att tävla igen. Träningsperioden förlöpte väl och den resulterade i ett stort tävlingssug och en fot som kändes bättre. Förra veckan i torsdags var det dags för Karlstad GP och ett lopp över 100 m. Jag gillar att tävla i Karlstad för det är ofta bra väder och en entusiastisk publik. Men… den här gången blev det inte så bra väder som Karlstad gärna skryter om att de har. Väderrapporterna såg dystra ut men in i det sista hoppades man på att det skulle bli bra väder lagom till startskottet. Det såg dock ut som att regnet skulle inte vara fullt så kraftigt på kvällen vilket bådade gott. När jag tittade ut genom fönstret när jag höll på att byta om såg jag ett regn som var som hämtat ur den mest tropiska regnskog. Arrangörerna var snälla nog och öppnade Våxnäshallen där vi kunde värma upp under tak. Där fick jag också hälsa på Asafa Powells tränare och likväl min tränare under mina jamaicaäventyr, Stephen Francis, som var där med diverse sprinters av världsklass. Uppvärmningen kändes bra och jag såg fram emot att tävla. Dock blev inte loppet så trevligt som jag hoppades på. I hällregn blev det tre tjuvstarter och på det fjärde försöket i 14 graders värme kom vi iväg. Tiden var inte mycket att hänga i julgranen. Dock var avståndet mot han som vann bara två tiondelar, och då har han ett personligt rekord på 9,99.
Två dagar och en minibussfärd norrut senare så var det dags för Norrvidden Sundsvall Wind Sprint på Baldershov. Arrangörerna hade gjort ett fantastiskt jobb med en förstklassig middag kvällen innan på stadshuset och ordnat bra boende på Elite Hotel Knaust i Sundsvall för gästerna. Tävlingsdagens väder skulle bli lite hur som helst, men tack och lov uteblev regnet hela dagen och det bjöds på fantastiska vindar under hela tävlingen. Det var alltså mycket bra tävlingsförhållanden! I försöken sprang jag mot fjolårstrean Ainsley Waugh som säkert ville ha en gruvlig revansch mot förra årets snöpliga förlust. Jag sprang in som tvåa i heatet på 10,49 i +1,0, någon meter efter Ainsley. Inför finalen kändes kroppen bra och jag var laddad. Jag visste att det skulle bli svårt att upprepa förra årets vinst. I år fanns det löpare med personliga rekord på 10,03 i Andrew Hinds och 10,16 i Winston Barnes på startlinjen. Jag fick en OK start i finalen och sprang på bra men tappade rytmen lite på slutet. Det slutade med en sjätteplats på 10,46, min tredje bästa tid någonsin i godkänd vind +1,0. Jag passade också på att springa en 200-ing och kom där trea i B-finalen på 21,37 i +1,0. Även det min tredje bästa tid någonsin. Kort sagt, en bra tävlingsdag med med tre bra lopp och ett bevis på att träningsperioden föll väl ut. Wind Sprint var som förväntat otroligt roligt. Att få göra en sådan bra tävling på hemmaplan och springa fort är verkligen fantastiskt. En stor eloge riktas till tävlingsledningen som sytt ihop en mycket bra upplaga av Norrviden Sundsvall Wind Sprint 2009.
Nu härnäst åker jag ner till Malmö för SM på torsdag och kommer tävla där lördag-måndag. Vi får se om det kommer något mer inlägg innan jag springer, men annars får ni hålla tummarna de tre dagarna!
Sparat under: Friidrott, Vardag | Etiketter: Sundsvall Wind Sprint, Tävla, Windsprint
Den senaste tiden har tillbringats på hemmaplan vilket faktiskt har varit skönt även om jag alltid uppskattar att resa. Jag har sedan tävlingen i Sollentuna haft en träningsperiod. Min flickvän var också på besök i drygt tio dagar och förgyllde min tillvaro. Träningen har förlöpt väl och nu börjar jag bli väldigt tävlingssugen igen. Det begäret skall dock snart stillas, t.ex. i Karlstad nästa torsdag och framför allt i Sundsvall lördag den 25 juli då det är Sundsvall Wind Sprint. (http://www.windsprint.se) Wind Sprint är en av sommarens absolut största höjdpunkter. Det är oerhört stort att få tävla mot högklassigt motstånd på hemmaplan inför en hemmapublik. I år kommer startfället vara absolut förstklassigt vilket gör det svårt att försvara fjolårets överraskande seger. Men jag kommer i alla fall göra ett tappert försök! I går blev det klart med OS-tvåan från förra året Sherone Simpson som kommer att möta världsmästarinnan i längdhopp från 2005 Tianna Madison. Även fler stora namn kommer att avslöjas inom kort. Jag hoppas verkligen att Sundsvallspubliken tar chansen och kommer till Baldershovs IP kl 14:00 och tittar på sprint i världsklass.
Jag verkar ha otur med fåglar. För någon vecka sedan betraktade jag två måsungar som vaggade omkring nedanför min balkong. Några timmar senare var jag tvungen att gå ut med soporna och gick således ut mot soptunnan för att slänga dem. Jag kunde då se att de små måsungarna låg och tryckte vid soptunnan men vid min åsyn började de vagga iväg. Jag tänkte att jag egentligen inte skulle störa de små dunbollarna, men eftersom de gick iväg ändrade jag mig och beslöt mig för att slänga soporna ändå. När jag kom närmare såg jag mamma mås sitta och stirra på mig någon meter bort. När jag närmade mig flög hon upp upp i luften och började cirkulera ovan mig. Helt plötsligt gjorde hon ett utfall mot mig och jag fick värja mig med soppåsen för att inte få huvudet hackat. Jag flydde upp och in i trapphuset igen och soporna fick förpassas till en annan soptunna. Sedan dess har jag undvikit vägen däromkring. Det är inte min första incident med fågeldjur. 2007 längs en gata i Jönköping flög en förvirrad gråsparv som inte såg sig för rätt in i bröstet på mig. Den studsade dock bort och ingen skada skedde. 
Nu ikväll är det Golden League från Paris och vi tittar intressant på Usain Bolt, Jeremy Wariner och Johan Wissman, med flera!
Mycket har återigen hänt sedan jag skrev senast. I Portugal sprang jag ett av mina bättre lopp någonsin när jag sprang 10,49 i -0,3. Inget nytt personligt rekord men dock en tid under 10,50 i motvind dessutom. Med det resultatet slutade jag tia i tävlingen.Jag hade en mycket fin acceleration men spände mig lite på slutet och tappade fart. Loppet finns att se här på Youtube.
Vi bodde för övrigt i staden Fátima som är en pilgrimsplats för katoliker i världen. De hade en stor kyrka med ett massivt torg som rymde otroligt många människor. På torget fanns även en smal väg i marmor där katoliker gick på knäna flera hundra meter. Orsaken vet jag faktiskt inte. Dock såg det smärtsamt ut att gå på den stenhårda marmorvägen i 40-gradig hetta.
Några dagar senare var det dags för Finland och Paavo Nurmi Games i Åbo där jag gjorde ett resultat som är var i paritet med loppet i Portugal. I finalen där sprang jag på 10,53 i -0,5 vilket är en lite sämre tid än Portugal, men också med lite mer motvind. Det blev inte mycket vila efter tävlingen. Redan kl 05:00 dagen efter var jag uppe igen och tog ett flyg till Stockholm för att springa i Sollentuna och Folksam GP. Loppet där var lite sämre, dock kom jag trea efter två killar med bättre personliga rekord än jag. Jag hade 10,60 i 0,8.
Nu skulle jag egentligen varit i Serbien och tävlat på Universiaden men jag valde att stanna hemma istället för att träna och förbereda mig för resten av säsongen. Snart är det Windsprint och då hoppas jag kunna springa fort igen.
