Sparat under: Friidrott, Resa, Vardag | Etiketter: DN-Galan, Friidrott, Götheborg, Rännö
Jag har haft en fantastisk helg. Igår var jag, min svåger Emil och min bror på flotten i Rännö och latade oss och idag har jag och Johannes har legat och stekt på flotten i Rännö. Det är för mig starkt förknippat med sommaren och nu fanns det en helg då både jag och Johannes inte hade någonting för oss, något som annars brukar vara svårt. Jag har ju varit ute och rest mycket i sommar och vad Johannes har gjort vet jag faktiskt inte, men upptagen har han varit iallafall.
Det gick bra att springa i Lapinlahti också. 10,52 i försöken i medvind följdes av 10,56 i nästan nollvind i finalen. En tredjeplats blev det och jag är glad över hur det gick. Nästa dag var det dags att resa hem till Sverige igen, men innan det blev Sundsvall mellanlandade jag i Stockholm och betade av DN-Galan. Det skulle bli min sista tävling under den veckan som jag var borta och DN-Galan var otroligt roligt det med. Trots en liten trög kropp sprang jag återigen under mitt gamla personliga rekord. I perfekt medvind, +2,0 stannade klockan på 10,50. Jag var ganska seg innan och det kändes att jag tävlat mycket på kort tid. DN-Galan var dock absolut en av sommarens höjdare då man fick se fina tävlingar, träffa gamla jamaicanska kompisar och sova i en Hästenssäng på hotellet.
Efter DN-Galan tog jag det lite lugnt och beslutade mig för att inte tävla mer innan SM som väntar nästa helg. Därav den lugna helgen som har varit.
Ostindiefararen Götheborg var på besök i Sundsvall under tre dagar och visade upp sig. Det var ett riktigt läckert skepp och ett otroligt hantverk som kom glidande till stan. Det måste vara häftigt att jobba på en sån båt och vara med och segla och säkert en otroligt känsla när man hissar seglen på ett stort hav. Jag gick en guidad tur inne i fartyget och det var lite roligt att se att mellan två gamla kanoner fanns det ett eluttag t.ex. och inne i en hytt fanns det modern datautrustning. Tur för de som jobbar på båten att de har nåt att göra ifall det blir trist. När Götheborg slutligen seglade ut på fredagen var det läckert när de sköt med kanonerna och den försvann i horisonten med hissade segel. Häftigt att se!
Finland igen. Jag har tillbringat en del tid i vårt östra grannland den senaste tiden. Det är ganska trevligt här. Det känns som Sverige på många sätt, bland annat att många kan svenska. 
Men naturen är också lik på många sätt.
Jag kom till Finland i måndags och från Helsingfors tog jag ett tåg upp till Joensuu. Tågresan var lite spännande eftersom vi åkte väldigt nära ryska gränsen ett tag. Dock kan jag inte säga att jag märkte av det särskilt mycket men tanken var lite kittlande. I Finland använder man dessutom tåg som är byggda i Ryssland vilket gav en extra rysk/sovjetisk känsla när man gick ombord. Dock var landskapet vi for igenom inte särskilt annorlunda det svenska, så den mesta tiden gick åt läsning istället för beskåda utsikten.
Igår tävlade jag i Joensuu, som för övrigt var en riktigt fint anordnad tävling. I försöken gick det fort då vinnaren hade 10,18 i +2,3. Jag kom trea på nytt personligt vindrekord, 10,40 vilket naturligtvis kändes mycket roligt. I finalen sprang i istället i motvind och jag kom imål som sexa på 10,79 efter en liten snubbling i finalen. Dock är jag nöjd ändå med tävlingen!
Nu sitter jag på någon sorts kristen fritidsgård där vi alla idrottare bor i den lilla byn Lapinlahti. Här bor c:a 5000 personer men det hindrade inte den lokala friidrottsanläggningen från att belönas med Mondo-banor. Vi hopppas på bra väder och vindar på söndag!
Även i Sollentuna gick det fort. Trots att jag kände mig lite otaggad efter explosionen i Sundsvall så lyckades jag springa 10,48 igen. Tangerat pers i dessutom mindre vind än vad det var i Sundsvall. Det är läckert att springa så fort! Nu ska jag vila i några dagar från tävlandet och sedan blir det full fart igen nästa vecka. Jag gjorde fyra tävlingar på tio dagar så lite vila gör nog kroppen och skallen gott.
Idag käkade jag lunch nere i hamnen i Sundsvall. Det var riktigt skönt att sitta där och njuta av solen och titta på båtarna som lagt till. Dock skymdes friden av ett anskrämligt konstverk som någon har ställt ut i hamnträdgården. Ett hus gjord av folie med tillhörande rosa väggar stod och solade sig på kullerstenarna till min stora oförståelse. Tydligen har konstnären i samarbete med kommunen satt upp åbäket där och vid vissa tider kunde man gå in i det för att tydligen uppleva ännu mer av vad det nu försöka säga. Bara med det här inlägget har jag ju gett konstnären den uppmärksamhet som han vill ha och man kan ju fråga sig vad konst egentligen är? Vad krävs för att något skall kallas för ett konstverk? Oftast handlar konst om att göra samhället uppmärksam på saker och ting eller väcka debatt av något slag. Vad detta väcker för debatt eller gör uppmärksam på vet jag inte. För de som känner sig intresserade kan man läsa mer om detta konstverk här.
Vilka dagar det har varit.
Först tävling i Finland där jag kom tvåa på nytt årsbästa i motvind (-1.0). Sedan full fart över Bottenhavet hem till Sundsvall där det var dags för Sundsvall Wind Sprint, en av årets absoluta höjdpunkter.
Med vetskapen om att formen var god var det med ganska gott självförtroende jag steg in på Baldershovs IP. Dock var vädret lite dåligt men det påverkade inte humöret så mycket. Det är ju, trots allt, lika för alla. Jag var jätteladdad inför tävlingen eftersom det är sällan man får förmånen att tävla på hemmaplan inför så bra motstånd!
Försöken på 100 m började bra för min del. Lite överraskande tog jag heatsegern framför bland annat Ainsley Waugh som har ett personbästa på 10.13 och årsbästa på 10.27. Jag vann på 10.54 på min innerbana och jag blev otroligt stolt och glad. Jag kunde knappt tro att jag hade sprungit så övertygande redan i försöken. Löpningen var kanske inte jättevacker, utan mer aggressiv.
Inför finalen var det bra laddning. Det var ganska mycket folk på läktaren, många som man kände vilket kryddade det hela ännu mer. När skottet gick fick jag en OK start men var lite efter. Men när jag väl började få fart på benen gick det verkligen undan och jag kände hur jag knaprade ikapp. Återigen var löpningen aggressiv och på mycket vilja och när mållinjen kom vräkte jag mig över och tittade mot resten av fältet. Då såg jag att jag var i topp och jag blev alldeles virrig i skallen. ”Vafan, vann jag?” tänkte jag.
Och det gjorde jag! Men en tusendels marginal till tvåan. 10.48, nytt personligt rekord och en mängd fina skalper tog jag. Jag kunde knappt fatta att det var sant! Jag vann Sundsvall Wind Sprint och när coach Håkan skrek genom fönstret på måltornet att jag vann så kändes det som om jag vunnit VM-guld. Otroligt läckert!
Tack alla vänner som var på plats för att titta och tack publiken och arrangörerna för en mycket rolig dag!
Nu väntar Sollentuna på tisdag och sedan ett litet tävlingsuppehåll i förmån för lite träning istället. Sedan blir det full fart igen.
Sparat under: Friidrott | Etiketter: Friidrott, sprint, Sundsvall, Windsprint
Undertecknad är just nu i Finland för en tävling i Åbo. Imorgon eftermiddag är det dags att springa här i vårt östra grannland och naturligtvis blir det riktigt roligt! Vi håller tummarna.
Tävlingen i Göteborg gick inte så bra. En krampande vad satte stopp för mitt lopp i finalen och istället fick jag se Christian Settemsli Mogstad springa hem segern på 10,54. En riktigt bra tid och ett stort grattis till den gode Christian. Han sprang även fort på 200 m så formen verkar god på honom.
På söndag är det dags för en av sommarens stora begivenheter då Sundsvall Windsprint drar igång. En dag på Baldershov i Sundsvall i snabbhetens tecken med massor av duktiga idrottare från världens alla hörn. Jag hoppas att så många Sundsvallsbor som möjligt kommer och kikar! Missa inte chansen att se t.ex. Johan Wissman springa 200 m!
