Två av tre träningsveckor avklarade. Den första och sista veckan är värst, den första för att man är ovan träningen och lätt får träningsvärk, den sista för att man börjar bli sliten av två veckors träning och hela tiden sneglar mot viloveckan som närmar sig. På tisdag väntar dock den här periodens värsta pass. 25 st 60 m-lopp skall avverkas. 5×5 med en minuts vila mellan varje och 10 minuter efter var femte. Men det blir nog kul! 
Träningen går emellertid bra! I perioden vi har nu tränar vi nio pass i veckan och jag tycker det flyter på enligt planerna. Erik och jag kämpas sida vid sida i både gymmet och på banan och förhoppningsvis ger det goda resultat om några månader.
Det stora mörkret som lägrat sig över Sundsvall ser ut att hålla i sig ett tag till. I lördags blev vi belönade med några få soltimmar och från icke-officiella håll hörde jag att hittills i november hade vi en (!) soltimme i Sundsvall. Inte så uppmuntrande med tanke på att vi svenskar är så solberoende som vi är. Halva sommaren bjöd på dåligt väder och nu kommer en trist förvinter också. Det ser dock ut som om snö är i antågande till helgen vilket kan liva upp stämningen rätt ordentligt.
Jag har lyckats komma över en invite till Voddler som är som Spotify fast för filmer för dem som inte har hört talas om det. Det verkar rätt kul, även om det inte finns några riktiga storfilmer där än. Några bra titlar fanns dock så de ska jag försöka beta av inom en snar framtid.
Idag är en (tränings)ledig dag och då ska jag förhoppningsvis få mycket gjort. Vi får se hur det blir med den saken!
Sparat under: Friidrott, Träning, Vardag | Etiketter: Takida, Timrå IK, Träning
Efter diverse påtryckningar, främst från min flickvän, skall jag belöna er läsare med ytterligare ett inlägg. Jag medger att jag är dålig på att uppdatera min blogg. Som vanligt skyller jag på att jag har mycket att göra. 
Den här veckan började träningen på allvar, i alla fall om man ser till träning som har med lite sprint att göra. Vi går idag in på veckans sjunde och åttonde pass av nio totalt. Tidigare i veckan har vi sprungit 15 60 m-lopp, kört accelerationer med tungt motstånd och idag skall vi springa längre lopp i form av 120-ingar. Detta har varvats med diverse styrkeövningar som t.ex. knäböj, frivändningar, bänkpress, ryck och överstöt. Sammantaget känns det väldigt bra såhär i slutet av veckan. Jag kanske får anledning att återkomma om hur kroppen mår i slutet av vecka tre…
Helgen som är nu går i kulturens tecken. I går var jag och Erik på Takidas konsert i Sporthallen. Jag hade turen och vann två biljetter dit när jag handlade kläder för en dryg vecka sedan och döm av min förvåning när telefonen ringde vid tre-tiden igår och en tjej berättade att jag vunnit biljetter till Takidas spelning. Kul och lite oväntat. Som uppvuxen i Matfors måste man ju se rockkillarna från nästgårds – Ånge.
Ikväll väntar ishockey i form av Timrå IK där de tar emot Färjestad i E.ON Arena. Det har gått knackigt för Timrå hittills i vinter och förhoppningsvis kan de börja visa lite form nu. Det är ju dock långt till slutspelet så de har tiden för sig, men naturligtvis hoppas vi på seger!
Sparat under: Friidrott, Träning, Vardag | Etiketter: höst, Mörker, svininfluensa
I Sundsvall i veckan har det varit så mulet de senaste två veckorna att det börjar bli lite trist nu. Det känns som om man är i Mordor när man tittar ut genom fönstret och på Sundsvallsborna har det varit ungefär samma sinnesstämning som den gode Frodo hade när han närmade sig sitt mål. Överallt gråa skyar, som muntras upp med lite regnstänk. Dock blev man lite positivt överraskad häromdagen när man vaknade och det låg, om än tunt, ett snötäcke på backen! Det fick dock inte ligga länge innan det byttes ut mot regn och allt var som vanligt. Det är dagar som dessa man längtar bort mot träningsläger, men ett sådant väntar inte förrän efter nyår. Yr.no aviserar ingen sol den närmaste tiden, kanske på torsdag. Vi hoppas.
Jag har haft vila från träningen den här veckan vilket har gjort rastlösheten ännu större. Om vädret är dåligt kan man alltid muntra upp sig själv med några tunga knäböj eller dips. Men istället har jag fått förkovra mig i förvaltningsrätt som kanske inte är den mest intressanta delen inom juridiken. Men det är bara att plöja på.
En annan (rolig?) sak som hänt var att nu när ledigheten inföll sig begav jag mig, i egenskap av riskgrupp, till Bergsåkers travbana för att vaccinera mig mot svininfluensan. Det passade bra nu när det var vilovecka i fall jag skulle få någon biverkning. Den väntade inte på sig. Jag vaknade mitt i natten med armvärk och dagen efter intog jag det klassiska ”dagen efter vaccinations”-stadiet med lätt förkylningskänsla. Det försvann emellertid fort och armvärken klingade sakta av även den. Så nu ska jag förhoppningsvis vara väl rustad mot denna fruktade sjukdom.
Nu längtar vi till på tisdag då jag börjar träna igen!
Sparat under: Friidrott, Resa, Träning | Etiketter: svininfluensa, Växjö
Torsdag till söndag förra veckan tillbringades i Växjö där coach Håkan höll ett föredrag om sprint och undertecknad, träningskompis Erik samt två frivilliga agerade visningsobjekt av diverse gymnastiska- och sprintaktiga övningar. Det föll väl ut och vi hade en trevlig vistelse där nere. Dock blev det ett problem när friidrottshallen Tipshallen, som är lika stor som Nordichallen i Sundsvall, var fylld med hundar med tillhörande ägare. Det var nämligen en gigantisk hundutställning där inne där hussar och mattar trängdes med hundar i alla sorter och storlekar. Det var lite kul att se folk stå och borsta luggen på sin nytuperade pudel och sedan strutta ut på mattan med den, allt inför de granskande domarnas ögon. Vi fick istället hålla till i en löpargång under en läktare och det gick alldeles utmärkt.
Förutom att träna och vara visningsobjekt var vi och åt middag hemma hos Erik med hans familj där det bjöds på en god fläskkotlett. Pernilla hade också tagit sig till Växjö vilket gjorde visiten ännu mer trevlig. Naturligtvis jättekul och efterlängtat att träffa henne och även roligt att besöka hennes syster med sambo och se deras nya lägenhet. Även de bjöd på en god middag, kort sagt, en väldigt kulinarisk resa till Småland.
Men det var inte nog med träning, föredrag och goda middagar! Vi hann också med att sätta var sitt rekord i vattenrutschbanorna i badhuset i Växjö när vi var där och simmade av oss lite. Jag satte dagsrekord i den långa banan och Erik dammade till med ett världsrekord i den korta banan. En tung merit som kan vara kul att ha på CV:t!
Den här veckan blir det lugnt. Eftersom det är vilovecka gick jag iväg och fick en spruta mot svinpest igår och idag mår man som man brukar när man blivit vaccinerad. Det skapar istället ett utmärkt tillfälle att förkovra sig i den juridiska litteraturen istället!
Häromdagen begav sig undertecknad, träningskamrat Erik, ordförande Anders, tränare Håkan samt ingenjör Edvin ner till Falun för att leverera bilar av mindre modell. Att bilarna var högerstyrda gjorde saken lite svårare när man blåste på längs E4 söderöver. Till en början kändes det helt felvänt när man t.ex. skulle svänga i en rondell och man satt på fel sida i bilen. Det löste sig emellertid och efter några timmars kortege kunde vi anlända till Falun där vi tränade lite, och sedan åkte hem igen. Träningen bestod av backloppen liknande de vi gör hemma, men skillnaden var att vi nu sprang i en backe och inte i ett sandtag som vi brukar. Det gick dock bra, bra tempo i passet och lagom trötta trängde vi in oss i en bil och tuffade hem igen. Passet övervakades dessutom av tränarexpertis bestående av Torbjörn ”Grycksboexpressen” Eriksson som hedrade oss med sin närvaro när vi sprang oss flåsandes upp för backen nära backhopparbacken på Lugnet i Falun. En rolig liten dagsutflykt!
Dock är det strax dags att åka igen. Då sticker jag, Erik och Håkan till Växjö. Coach Håkan har något uppdrag på gång och vi andra hänger lydigt på och tittar till läget i den småländska staden. Pernilla kommer också komma dit vilket är mycket bra!
I övrigt var jag och handlade idag och dagens konstaterande tillsammans med Erik var att priset på makrill börjar nå smärtsamma höjder. Vi hoppas på en prissänkning snarast.
Sparat under: Friidrott, Träning, Vardag | Etiketter: Grusgropen, Skatteverket
Första träningsveckan är avklarad. Grusgropspasset gick väldigt bra och det var kul att komma ut dit och få ösa på uppför sandtaget igen. Dock var det med viss oro man körde igång. Redan efter första serien av fyra kände man att låren var stumma, förmodligen i chocktillstånd efter den bryska starten på dagen. Dock blev det bättre ju fler lopp man körde och det var väl förmodligen inget mer än ett ytterliggare tillstånd av ovana som fanns i min kropp. Erik klarade av passet bra och nästa vecka när vi hunnit anpassa oss ännu mer till träningen kommer det nog bli bra ös där.
Liksom att den typ av träning man gör nu är den mest oglamorösa, den som gör mest ont och är längst ifrån det man gör när det är säsong så är den ändå väldigt rolig att göra. Man uppskattar ändå känslan av att ”köra slut på sig själv” och att få springa tills benen inte bär. Det är ändå en ganska kort tid på året man gör den här typen av träning vilket gör att den är hanterbar. Men som tävlingsmänniska gillar man att slita och då får man sitt lystmäte nu.
Häromdagen fick jag ett brev från skatteverket som upplyste mig om att jag hade en skuld till dem på hela två kronor. Det är lite humoristiskt att de bemödar sig att skicka ut brevet till mig för skulden á två kronor när det kostar dem 5,50 i porto vilket då innebär att de går 3,50 kr back på att driva in min skuld. Lite kul är det allt!
Idag är det vila, då går jag istället igenom skadeståndsrätt med mina vänner Grauers och Kjellström och boken ”Tentamensfrågor med lösningar”.
Fem dagar har gått av höstträningen och den förnekar sig inte på något sätt. Häromdagen samlades Hamstringsklubben för det första av höstens möten. I Hamstringsklubben kör vi hamstringsstyrka av olika slag. Varierande hälsosamma- och ohälsosamma övningar blandas med kvidande, skratt och smärta. När man går därifrån har man problem att lyfta underbenet ordentligt, det känns helt enkelt som om det tar emot bara. Dagen efter (igår) kände man sig lite mör och nu idag är det faktiskt ännu värre. Känns kul! Som grädde på moset körde vi igår ett tretimmarspass som började i gymmet och slutade på badhuset. En rätt behaglig fredag med andra ord.
Om Aerobic321 är ett mytomspunnet pass är dagens än mer legendariskt, nämligen grusgropspasset. I det passet tar man en grusgrop men lämplig brant lutning och så springer man uppför den tills man är helt slut. Många tappra sprinters har knäckts i vår grusgrop och lämpligt nog ligger den så ociviliserat till att ingen kan höra dig skrika. Dagens pass är det första för i år och eftersom solen skiner och det är ganska varmt kan det bli en frisk upplevelse.
Jag återkommer efter passet!
Nu har det börjat på allvar. Den mjuka uppstarten är som bortblåst och nu har vi utan skyddsnät kastats in i den brutala träningen inför nästa år. I söndags började det på allvar med djävulspasset Aerobic321. 800 m på tre minuter, vila två minuter, 600 m på två minuter, vila en minut, 300 m på en minut, vila fem minuter och sedan om igen. Första 800-loppet gick hyfsat, 600-ingen var besvärlig och 300 hanterbar. Andra 800 var tre minuter kamp, andra 600 brutal och sista 300 en lång färd mot vilan. Det var helt klart en tuff uppstart och med krampande vader, illamående efter tre spyförsök och hög puls begav jag mig hemåt igen. Förhoppningsvis kommer det gå lite lättare nästa gång.
Styrkan idag gick desto bättre. Knäböj, axelpress, dips med mera betades av i vårt kära gym på Nordichallen. Det är som tidigare nämnt inte direkt formdrivande träning man företar sig nu. Tur att det är långt till säsong.
Som bekant startade träningen häromdagen och det kan kroppen intyga. När man märker att armen är trött bara man lyfter den över huvudet är det ganska illa. På grund av träningsvärken i baksida lår går man runt som en cowboy när man rör sig. Dagen till ära hade coach Håkan sytt ihop ett nätt cirkelpass som såg behagligt ut på förhand. Det visade sig vara långt ifrån sanningen. När två av fyra varv var avverkade märkte jag att armarna, magen och höftböjarna inte riktigt hängde med. Det var klen tröst med att tänka att man hade bara hälften kvar. De två sista varven var ganska plågsamma men roddes hem till slut ackompanjerat med svärord, stönanden och skratt från coachens håll. Cirkeln var på fyra varv med 30 sekunders vila och 30 sekunders arbete följt av fem minuters seriepaus. Snabba knäböj, snabba situps, burpeeshopp, fällkniven och armhävningar. Prova gärna hemma!
Dagen till ära vaknade jag dessutom med nackspärr vilket inte gjorde passet roligare. Dock löste teamet på Teamed det och lindrade det till en hanterbar nivå. Inte så kul att gå omkring som Quasimodo, framförallt inte när man ska träna. Hoppas det är ännu mindre i morgon.
I går startade träningen inför 2010. Första passet med min nya träningskollega Erik och ett kärt återseende till vårt gym i Nordichallen. Coach Håkan förklarade det som en tillvänjningsperiod de närmaste två veckorna, det vill säga två veckor med en gradvis tuffare belastning för att köra med riktigt tuff belastning därefter. Så här dagen påminner kroppen mig om att det var ett tag sedan man rörde en skivstång senast. Träningsvärken är helt klart närvarande vilket faktiskt är lite skönt. Gårdagens pass innehöll lite knäböj, lite axelpress, lite marklyft och lite handstående med mera. Bra med lite överkroppsstyrka, jag kan behöva det så jag ser mer ut som en sprinter och… så jag ser lite snabb ut. Efteråt var det ut med cykeln för 10,4 km tuff körning. Jag har satt en halvtimme som gräns för banan jag kör och det målet infriades igår med en minuts marginal. Det är mycket backar i den här stan!
Nåväl, det är roligt att vara igång. Som min vän Johannes sade när han ringde mig igår:
”Har du kört igång nu? Bra! Då har du bara elva månader kvar till nästa vila!”
Fantastiskt!
