Mycket resande nu och det blir inte mindre framgent. Nu sitter jag på tåget upp mot Sundsvall efter en helg i Tammerfors i Finland som resulterade i en seger på 60 m mot ett ganska meriterat startfält och en tangering av årsbästat på 60 m nämligen 6,83. Ett lopp som var olikt det förra veckan i Glasgow då jag hade en bra acceleration och en sämre avslutning. Loppet igår var tvärtom, en dålig acceleration och en bra avslutning. Lite komiskt att man skulle pricka samma tid som förra veckan men å andra sidan borde jag inte vara förvånad. Jag sprang på 10,46 på 100 m tre helger i rad i somras och har nu samma tid på 60 två helger i rad. Jämnhet är kanske mitt signum… Förhoppningsvis knyter jag ihop de positiva delarna från Glasgow och Tammerfors och springer fort antingen i Vasa på torsdag eller i Göteborg till helgen.
Det var kul att tävla i Tammerfors eftersom en hel drös svenskar hade hittat dit. Jag delade rum med Joni Jaako, som namnet till trots är svensk. Vårt finska hotellrum hade blivit utrustat med två handfat! Ett på badrummet och ett alldeles vid sängkanten i sovrummet. Hur de resonerat när de designade rummet vet jag inte, men det var ju ganska bekvämt att kunna fylla på vattenflaskan sängliggandes…
Det vintriga Sverige susar förbi utanför mitt tågfönster och det är faktiskt en ganska vacker syn. Nu är det dessutom ljusare på dagarna vilket gör det lite mer uppiggande. Snart är våren här, det går fort nu!
Ett hotellrum i Tammerfors är väl inget dåligt ställe att hamna på en fredagkväll. Vän av ordning kanske undrar vad jag gör här, men som jag säkert tidigare nämnt är det ju tävlingsdags imorgon i den årliga ”Tähtien Kisat” som avgörs i Tammerfors 300m-hall. Jag och två svenskar till ska springa 60 m mot en herrans massa finnar. Det blir riktigt kul! Jag har varit mycket tävlingssugen ända sedan jag kom i mål i Glasgow förra veckan och jag hoppas kunna putsa lite på årsbästat imorgon. Formen känns god så det ska inte vara någon omöjlighet om allt faller väl ut. Motståndet blir förstklassigt med finske OS-löparen på 200 m Visa Hongisto, bland andra. Jag gillar att tävla i Finland. De har ofta bra organiserade tävlingar där allt flyter på utan konstigheter, alltid bra motstånd och dessutom anstränger de sig till det yttersta för att få bra resultat. T.ex. brukar de vända löpriktningen efter vinden precis som vi gör i Sundsvall på Wind Sprint.
Det snöade oavbrutet i går i Sundsvall och dagen innan det också vilket gör att vi nu har säkert 70-80 cm snö (utan att egentligen veta alls och utan vetenskaplig mätning). Tidigare har vintrarna varit lite mjäkiga men i år och i fjol har det faktiskt varit rejäla sådana. Det tackar vi för! Dock hade jag ju turen att vara utomlands när köldknäppen med två veckor med -25 grader var. Det gjorde inte så mycket.
Min HTC Magic har krånglat rätt mycket och förra veckan skickades den in för reklamation. Nu visar det sig att jag måste välja en ny telefon ur Tre:s sortiment eftersom HTC Magic har utgått. Genast stöter man på nya problem, vilken skall man ta?
När jag kom hem till min lägenhet efter helgen existerade inte min bil längre, istället för min BMW 320 stod där ett gigantiskt berg av snö. Mycket märkligt tyckte jag eftersom när jag åkte stod bilen där och den borde inte ha flyttat på sig under tiden jag var borta. Naturligtvis var ju bilen kvar, dock under det brutalt stora snötäcket. På grund av snön hade min bil skepnaden av en skåpbil av större modell. Dagen efter fick jag försöka med det digra arbetet med att gräva fram bilen, något som tog sin lilla tid. Den var nämligen också inskottad där plogen hade farit fram. Till slut fick jag faktiskt fram den och lyckligtvis hade jag på eftermiddagen också ett ärende i sjukhuskulverten så bilen kunde tina fram och bort från sitt frostnupna yttre i Sundsvalls sjukhus parkeringsgarage. Dock måste tilläggas att bilen startade utan några som helst problem, trots några dagar med rejäla minusgrader. Freude am fahren…
Ikväll var det basketmatch som Dragons tog hem till slut. Kul att de fortsätter spela bra när de har ett helt nytt lag jämfört med förra årets SM-guldlag.
Imorgon träning med riktigt snabba inslag. Ska bli kul!
Sparat under: Friidrott, Resa, Tävling | Etiketter: friidrottstävling, Glasgow, Skottland
Undertecknad sitter just nu och summerar de senaste dagarna som varit på resande fot. Igår var det dags för första tävlingen, nämligen den årliga femlagsmatchen i Glasgow där jag hade fått äran att springa 60 m för Sverige. En tuff årsdebut, skulle man kunna säga, när det bjöds på motstånd i världs- och europaelit. Glasgow är en rolig tävling som det alltid är riktigt bra stämning i. Staden som sådan är inte mycket att skriva hem om. En ganska tung skotsk stad med industrikänsla och en arkitektur präglad av tegel.
Första tävlingen är lite spännande för man vet aldrig var man har kroppen riktigt. Jag kände mig pigg i accelerationerna på uppvärmningen och såg fram mot att springa. I tävlingsloppet sedan hade jag en dålig reaktion, en bra acceleration men en sämre maxfartsfas. Jag kom in på 6,83, tre hundradelar från femteplatsen (det var en gästlöpare med också), fem hundradelar från mitt personliga rekord, mitt femte snabbaste lopp någonsin på 60 m och en tangerad bästa säsongsöppning någonsin. Loppet som sådant kändes lite rostigt och ovant. Dock med mycket mersmak och jag längtar redan till Tammerfors nästa helg för en ny chans med förhoppningsvis två lopp.
I morse ringde väckarklockan i svinottan när jag skulle ta en buss till flygplatsen i Glasgow redan 04:00. 03:30 studsade jag upp ur sängen, packade ihop det sista och gick ner till bussen där ett gäng sömniga amerikaner, bland annat den olympiske mästaren på 200 m från 2004 Shawn Crawford, stod och väntade. Jag var tvungen att åka med flyget till London redan 06:35 för att hinna med att komma till Sundsvall samma dag, annars hade jag åkt på en övernattning i Stockholm. Nu, lite mer än 12 timmar senare sitter jag och väntar på flyget som skall ta mig norrut igen. Faktiskt inte så trött som jag trodde jag skulle vara. Men det kommer nog visa sig ikväll…
Nu i veckan väntar tävlingsförberedande träning och plugg. Eftersom jag var bortrest när jag hade min juridiktenta skall jag tentera av den den 26 februari. Skönt med lite extra tid att plugga, det kan behövas i ett sådant mastigt ämne som juridik ändå är.
Snart också dags för Medelpads Idrottsgala där jag är nominerad till ”Årets manlige idrottare”. Den 10 februari smäller det och det skall bli riktigt roligt. Förra året var mycket trevligt och i år hoppas vi på samma nivå av trevlighet och att jag dessutom vinner. Det vore riktigt roligt!
Snart dags för flyg, på återhörande!
Sparat under: Friidrott, Resa, Träning, Tävling | Etiketter: Glasgow, Tävling
I går avslutades tre veckors träningsperiod. En riktigt rolig sådan som bjudit på personliga rekord och snabba tider. Det var den sista träningsperioden innan den stundande inomhussäsongen som börjar för min del nästa helg. I går ringde nämligen förbundskapten Stefan Olsson och gav mig officiellt klartecken till nästa helgs landskamp i Glasgow där jag ska springa 60 m. Det hade tydligen i fredags gått ut en TT-artikel om att jag var uttagen, varför Dagbladet i Sundsvall ringde och gratulerade mig till den. Dock fick jag som sagt inte officiellt klartecken förrän igår. Jag är riktigt taggad att åka dit och tävla. Jag var där och sprang för två år sedan och nu är det alltså dags igen. Träningen har gått bra i vinter så vi får se vad vi kan bjuda på. Motståndet är i alla fall bästa tänkbara. Mer information kan hittas här: http://www.uka.org.uk/uka-major-events/2010/aviva-international-match/
Sista passet för treveckorsperioden var 4×120 m med tio minuter vila mellan varje lopp. Det var lite tuffare att gå ner i Sundsvalls sjukhuskulvert och göra loppen än vad det var på Teneriffas soldränkta banor med lätt medvind, en taggad träningskompis på ena sidan och en taggad finne på andra sidan. Det gick dock bra och nu blir det någon vilodag innan nästa pass. Det känns skönt.
Jag uppdaterar med lite personliga rekord på min ”om mig”-sida, för den som är intresserad.
Sparat under: Friidrott, Resa, Träning, Tävling, Vardag | Etiketter: överraskning, födelsedag, Teneriffa
Hemma på mörkare och kallare breddgrader. För en vecka sedan imorgon lyfte vi upptinade svenskar mot norr igen efter två veckors bra träning på Kanarieöarna. Träningen har gått väldigt bra, snabba lopp kombinerat men tunga lyft skall förhoppningsvis ge snabba tider på banorna i vinter och i sommar. Bara det faktum att man kom ifrån kalla Sundsvall till ett soldränkt Playa de las Americas gjorde att man lyfte sig ordentligt. Man har varit lite seg och öm i kroppen där nere. Vi har kört träning med hög kvalitet vilket gör att kroppen får en del stryk. Men allting har gått enligt planerna och nu på hemmaplan igen har vi endast ett pass kvar innan de tre träningsveckorna är över.
Den makalösa persslakten i gymmet fortsätter. Idag pressade jag och Erik oss till nya rekord i både ryck och överstöt. 82,5 pressades upp i ryck och 120 kg stöttes från axlarna upp på raka armar. Nu stöter jag mer än jag vänder och så får det naturligtvis inte vara! Dock vet jag inte när jag får nästa chans… nu har vi tränat klart de tunga träningsperioderna inför tävlingssäsongen och nu kommer lite lättare träning för att försöka komma i form till tävlingarna.
Inte nog med att jag flög hem förra lördagen så fyllde jag faktiskt även 25 år. När man tänker efter så är 25 en rätt gammal ålder! Det märktes inte minst i gratulationerna som när man fyllde 24 löd mest ”Grattis på födelsedagen” osv. Men nu var det nästan ett beklagande och ett flertal kommentarer kring ”halvgubbe” ”närmare 30 än 20″ osv. Tack och lov känner jag mig inte mycket äldre än vad jag gjorde när jag var 24. Förmodligen är jag som ett gott vin…
Att flyga hem till Sverige var ett ganska oglamouröst sätt att fira födelsedagen på. Men den förgylldes av en väldigt viktig detalj. När jag landade på Arlanda stod nämligen min flickvän och väntade på mig, utan min vetskap” Hon följde med upp till Sundsvall några dagar och det var ju en rejäl överraskning. Jag hade inte väntat mig att hon skulle stå där när man rullade igenom dörrarna med bagagevagnen. Coach Håkan visste dock om det och han hade gjort ett gott jobb i att hålla tyst. Pernilla och jag fick några mysiga dagar i veckan innan hon for hem igår. Lite trist men vi ses förhoppningsvis snart igen.
Min familj uppvaktade mig dagen efter min hemkomst med middag, tårta och kaffe hemma i Matfors. Kul att träffa alla igen efter ett par veckors bortavaro. Dessutom hade de klätt min lägenhet med serpentiner och ballonger vilket överraskade ännu mer när jag och Pernilla klev innanför dörren halv sex på morgonen.
Inte nog med att jag fyller 25 så fyller även mitt bloggande fyra år. Jag startade min blogg den 16 januari 2006 precis innan jag åkte till Jamaica då. Kanske inte något att fira dock…
Ett brutalt långt inlägg! Kvalitet före kvantitet!
Sparat under: Friidrott, Resa, Träning | Etiketter: rekord, Teeter, Teneriffa
Nu är det tyvärr inte många dagar kvar här nere. På lördag sticker vi norrut igen men innan dess har vi två pass kvar att beta av. Idag tog vi oss igenom två, ett blockpass på förmiddagen och ett styrkepass på eftermiddagen. Blockpasset var bra och gav mig lite nya funderingar kring tekniken ur blocket. Det finns alltid små saker att slipa på och det kändes bra idag. På eftermiddagen kunde tre nya personliga rekord noteras. Ett i överstöt där jag klarade 117,5 kg och nu har samma rekord i överstöt som i frivändning. Jag kan härmed nu säga samma sak som OS-guld-mångkamparen Erki Nool legendariskt sade under ett träningsläger i Formia, Italien 2004: ”Everything I can clean, I can jerk”. Det känns lite kul och vi får se om överstötskurvan följer samma väg som vändningskurvan.
De två andra personliga rekorden var i framåtkast respektive bakåtkast. Helt enkelt går det (för oinitierade) ut på att man ska slunga en 4-kiloskula framåt och bakåt så jävla långt man bara kan. Framåt kastade jag 18,71 vilket var pers med ett par decimeter och i bakåtkast noterades 21,37, Det vill säga nästan en meter till lades till på perset. Riktigt kul att det går framåt.
Ett fjärde personligt rekord skall faktiskt nämnas, det är nämligen i Teeter där jag idag pressade ner rekordet till 8,04. Nära under dröm-åtta nu!
I måndags var det en mikrofinnkamp som avgjordes på arenan här i Playa de las Americas. Finnkampslöparna Jonathan Åstrand och Joni Rautanen hängde på mig och Erik på några 60-lopp. Det gav lite extra krydda i passet vilket resulterade i snabba tider.
Svenskar kommer och går här nere. Förutom ett gäng från Falun och Örebro har även Linus Thörnblad och Philip Nossmy varit här. Igår kom Mattias Claesson hit och helt plötsligt idag dök Michel Torneus och Mehdi Al Khatib med tränare upp. Oväntat men icke desto mindre roligt.
Det huserar en massör här på arenan som är rätt rolig. Han bodde i Norge i några år på 80-talet och talar därför norsk-svensk-spanska där han ogenerat blandar språk. Det är ganska underhållande att lyssna på och dessutom är han utrustad med ett par rejäla nypor. Massage är inte alltid så skönt som det låter. Vid närmare eftertanke är det fler gånger det är plågsamt men skönt. Men det får man ta. ”Elitidrott är inte friskvård” sade en vän till mig.
I morgon blir det en lite lugnare dag bestående av endast ett pass träning. Vad som händer sedan är ett oskrivet blad, men att en solstol är inräknad är ingen högoddsare. To train hard, you got to rest hard!
Sparat under: Friidrott, Resa, Träning | Etiketter: FC Barcelona, fotboll, Rafael Nadal, Teneriffa, Träning
Livet går sin gilla gång här nere och dessutom går träningen bra som tur är. Nya pers har noterats, 115 kg i överstöt och dessutom 8,07 på Teeter. I onsdags blev det ett kvalitativt blockpass med Erik Karlsson och häckfantomen Philip Nossmy som gick bra. Det känns att man inte för så länge sedan var i en tyngre träningsperiod och därför infinner sig inte riktigt explosiviteten och de rappa benen än. Men den kommer förhoppningsvis komma ju längre tiden fortgår. Idag var det 4×120 m löpning som väntades och även det gick bra. Skönt att springa lite kurva och 120 m är en distans där man kan springa fort hela vägen utan att man blir brutalt trött på slutet Det är för övrigt mycket skönt att komma ner till värmen, kan jag meddela som frusit fast i Sverige. Det behövs mycket mindre tid för uppvärmning och kroppen fungerar mycket bättre. Vi har idag en vecka kvar här på ön och förhoppningsvis bjuder även den på bra träning och vackert väder.
I går träffade coach Håkan, jag och Erik en spanjor vid namn Julio Tous och åt lunch med honom i en vacker fiskeby. Julio är en bekant till Håkan och har jobbat med fysen för bland andra Rafael Nadal och FC Barcelona. Intressant att lyssna på honom, och dessutom en mycket god lunch!
I går bjöds vi på ett intressant skådespel när vi bevittnade en fotbollsmatch här på ön. C.D. Playa de las Americas mötte SC Arguijon (tror jag) och även om det var en tämligen låg spansk division var det heta känslor på planen. Ett tag var det ganska jämt men Arguijon drog det längsta strået och vann till slut. Playa de las Americas hade en ettrig målgörare som firade med att göra en flick flack. En stor artist som dock klev av i halvtid och sågs gå hem sedan. Tydligen fick han inte fortsatt förtroende av coachen som meddelade sitt missnöje i halvtid med att skrika på spelarna så det gick vågor ute på havet. Även publiken var engagerad! Åskådare ropade hetsiga haranger som jag inte kunde översätta och det kanske var lika bra det.
Jag bjuder eder på två bilder från vitt skilda miljöer. Håll till godo.
Herregud! Två inlägg på två dagar, jag börjar bli tjatig!
Idag avverkades första träningspasset. Två 80 m-lopp och 2×4x60 m löptes på de röda banorna här på Teneriffa. Passet gick bra, om än tufft, men de avsedda tidsmålen nåddes. Nu om 45 minuter väntar ett styrkepass som innehåller lite knäböj och liknande. Kan bli kul!
Det är lite andra idrottare här, bland annat en hel drös med finska sprinters som huserar här i ett halvår. Det kan bli aktuellt att samköra något pass med dem vilket kan ge mig och Erik en extra skjuts i träningen. Två skåningar i form av Philip Nossmy och Linus Thörnblad dök också upp, lite oväntat. En träningsgrupp från Örebro är också här och naturligtvis tyskar. Det verkar inte spela någon roll var i världen man åker så är det tyskar där. Jag har inget emot tyskar, inte alls! Jag har själv släkt där och tycker det är ett mycket trevligt land. Dock blir jag imponerad över deras resvanor för de verkar sprida ut sig överallt här i världen.
I övrigt har mitt Teeter-spelande nått oanade höjder! Från 16:38 till 11:47 och till dagens enorma 8:41! Det vill säga klart under (drömgränsen?) tio minuter. Vad skall detta sluta? För de som undrar vad Teeter är kan man titta här.
Vädret är fantastiskt och vårt bleka nordiska skinn stektes ordentligt idag. Närmare 25 grader skulle jag gissa vilket gör en sprinterkropp gott.
På återhörande!
Sparat under: Friidrott, Resa, Vardag | Etiketter: Jul, Malmö, nyår, träningsläger
Jag hade ambitioner om att skriva ett sista blogginlägg innan årtiondet tog slut, men så blev det inte! Istället rivstartar jag 2010 med ett inlägg här.
Året slutade väldigt gott. En tre veckors bra träningsperiod avslutades med nya personliga rekord igen! 150 kg i knäböj kan noteras, 80 kg i ryck, 117,5 i vändning och 112,5 i överstöt. Dessutom innebar träningsperioden snabba lopp på 60 m, bra blockstarter och även snabba lopp över 120- och 150 m. Träningen har fungerat mycket bra i höst vilket bådar gott och jag hoppas den fortsätter i samma stil. Träningskamrat Erik och undertecknad pressar varann till bra nivåer i träningen vilket förhoppningsvis kan leda till bra resultat.
Julen gick inte obemärkt förbi och den tillbringades på sedvanligt manér hos föräldrarna i Matfors tillsammans med syskon. Coach Håkan hade belönat mig med vila på självaste julafton vilket var skönt. Julen var trevlig med trevlig sällskap, god mat och ett eftersökt lugn. Det är alltid skönt att få komma hem till föräldrarna och koppla bort lite måsten. Julen var väldigt vacker med mycket snö och jag tog några bilder med min eminenta telefon som jag kanske lägger upp här. Jag och resten av familjen gick till Tuna Kyrka dagen innan jul och det var mysigt och gör att julstämningen trissas upp lite till.
Efter julen lagom till nyår drog jag mig söderöver till Skåne och Halland och tillsammans med min flickvän firades det nyår i Laholms utkanter. En av Pernillas kompisar kommer därifrån och i hennes vackra familjehem var vi några stycken som umgicks och värdparet hade ordnat en mycket trevlig tillställning. Även där blev det god mat och gott sällskap och året avslutades på ett bra sätt och det nya började bra. Även Halland bjöd på vackert vinterväder med snö och några minusgrader så man kände sig nästan som hemma.
Den södra visiten (i Sverige i alla fall) blev tyvärr kortvarig. I lördags drog jag än mer söderut när jag mötte upp med coach Håkan och Erik och stack till Teneriffa för ett träningsläger. Just nu sitter jag i drygt 20-gradig värme och blickar ut över en innergård med pool och vajande palmer. Nog för att jag gillar vinter och snö men i -20 grader är det svårt att bedriva riktigt högkvalitativ träning. När jag klev på direkttåget från Ånge ner till Malmö var det nästan en meter snö och -20 grader. När jag 12 timmar senare klev av var det fortfarande minusgrader men ingen snö. Idag är det alltså 40 grader varmare än hemma i Sundsvall vilket känns välkommet. Här kommer jag att trivas den närmaste tiden och det ska bli kul att börja springa riktigt fort på träningen.Teneriffa känns bra, dock är det ett överflöd av äldre brittiska turister här. Men det borde inte bli något problem. 
Jag lovar inget, men det är möjligt att det kommer ut en årskrönika av något slag på min blogg där 2009 kommer summeras. Vi får se.
För övrigt är min nya besatthet spelet Teeter på min HTC Magic. Mitt rekord är 16:38 hittills men jag har ambitioner om att förbättra det under lägrets gång. Jag håller er uppdaterade… HTC Magic är en fantastisk telefon också, om jag inte har nämnt det.
Vi hörs!
